enfasilivet.blogg.se

För er som vet med er att ni ska ta benmärgsprov inom närmsta framtiden rekommenderar jag att INTE läsa nedan.

 

 

Jag hade läst broschyren som man får med sig när besöket bokas. Det var allt och tur var nog det. Skräckhistoriena som man kan läsa om på nätet är dessvärre sanna.

 

"Du kan känna som en litet stick" stod det i broschyren. Jag trodde väl inte att det skulle gå riktigt så lätt men stegade ändå in i rummet där provtagningen skulle ske med en bra känsla i kroppen. Läkaren och sjuksystern som jag fick träffa var båda positiva och de skapade en trygg och lättsam stämning i rummet.

 

Jag blev ombedd att lägga mig på mage på britsen och dra ned byxorna en bit på höften. Jag fick bedövning som kändes lagom obehaglig men som inte gjorde direkt ont. Därefter satte dem igång med själva provtagningen genom att föra in en stor kanyl för att stansa ut benmärgen från baksidan av höftbenet.

 

Det var det värsta jag någonsin varit med om - så j*vla ont gjorde det! Bedövningen man fick hjälpte mot själva sticket då kanylen gick igenom skinnet men när benmärgen skulle stansas eller sugas upp kändes det som att ingen bedövning i hela världen hade hjälp. En ilning värre än någon annan gick från höftbenet ut i hela kroppen och bara skrek rakt ut. Tårarna sprutade och jag kände hur jag började hyperventilera. Dessvärre var det tydligen svårt att få ut benmärgen på mig och därför gjordes denna procedur om hela FYRA gånger - varje gång än värre än den förra.

 

Jag kunde inte andas, jag kunde inte sluta gråta och jag kom där och då fram till att detta vill jag aldrig någonsin vara med om igen.