Jag är ledsen för den otroligt dåliga uppdateringen men antingen har jag varit alldeles för snurrig i huvudet för att skriva eller så har tiden helt enkelt inte funnits till. Det kommer nog dessvärre vara lite så, så ni får ha överseende :)
Just nu känner jag dock för att skriva så jag tänkte dra en liten kort uppdatering om hur jag känner mig, vad som komma skall och hur det känns att vara hårlös.
Efter andra behandlingen som ägde rum för cirka 2 veckor sedan har jag upplevt att jag mått sämre än efter första behandlingen. Jag slapp visseriligen illamåendet denna gången efter att läkaren rekommenderat mig att ta ytterligare 2 tabletter i förebyggande syfte, men däremot har jag känt mig fruktansvärt trött och allmänt sjuk. Kroppen har varit tung och orkeslös, jag har haft hemska smärtor i ryggen och i bröstet. Dessutom har jag upplevt att den där konstiga känslan som även infann sig vid första behandlingen där man går runt och känner sig lite konstant full (rastlös, svårt att koncentrera sig, svårigheter att svara på enkla frågor, mm) har varit både starkare och hållt i längre nu vid första behandlingen.
Sedan var det ju håravfallet också som kom som ett brev på posten redan samma dag som andra behandlingen hade ägt rum. Som jag skrivit innan så visste jag att det skulle hända men tydligen så går det inte förbereda sig på känslan så dagarna som följde var inte särskilt roliga så det var inget svårt beslut att ta att gå till närmsta hårsalong och raka av det. Konstligt nog så har jag inte haft svårt alls att acceptera och leva utan hår, det känns tvärtom bättre utan (utan hår som fallar av vill säga)! Självklart räknar jag ner dagarna till sista behandlingen och längtar tills håret börjar växa ut igen men just nu är det bara att gilla läget. Det svåraste kan jag tycka är reaktionerna som man får ta från folk runt omkring. Min familj och vänner som vet om situationen är supergulliga och påstår att jag passar i rakat vilket bara gör mig glad men däremot är andra inte lika diskreta och trevliga. Utöver blickar som man får på stan har jag både varit med om att ett kassabiträde på McDonalds skrattat åt mig (ja, jag ville säga något men orkade bara inte), barn har blivit livrädda och grannar/bekanta som vägrar nämna något men som både ändrar ansiktsfärg och pratar osammanhängande om vädret för att komma runt det (sjukt obekväm situation). Hur som, det bästa med biverkningen som gör att man känner sig full är att man inte bryr sig - om vi nu ska se positivt på det hela.
Gällande om jag får göra mina kommande behandlingen i Halmstad under sommaren eller inte så ser det än så länge ganska bra ut. Jag måste göra 2 behandlingar till i Stockholm och därefter en skiktröntgen som ska visa om cellgifterna gett resultat eller inte. Om röntgen visar positiva resultat får jag göra behandlingarna i Halmstad men om det inte har gett de resultat som man önskar (det vill säga att cellgifterna inte tagit död på cancercellerna) så måste jag fortsätta behandlingen i Stockholm eftersom att man då måste lägga om mitt behandlingsschema med nya cellgifter och tätare besök (håller tummarna för att jag slipper det). I vilket fall som helst så åker jag ner till Halmstad nu till midsommarhelgen och planerar att stanna till nästa behandling och sedan får vi se hur det blir med resten av sommaren. Planen är att kunna vara i Halmstad på heltid även om jag inte får göra behandlingarna där och sedan pendla upp till Stockholm de dagar som krävs. Men allt beror såklart på hur sällan/ofta som behandlingarna behöver ske.
I morgon är det dags för läkarbesök och är allt som det ska så kör vi behandling nummer tre på onsdag. Håller alla tummar för att det blir så - jag har nämligen tänkt fira midsommar tillsammans med fina vänner och vill absolut inte missa det <3
